Kimistheshit.

Eller skall man säga gjorde. Nu har hoppets släkts iaf. Lär nog aldrig träffa den underbara varelsen igen. Fan vad lycklig jag var. Det känns faktiskt, det gör det. Jag försöker att inte tänka på det och att tränga undan det, men det går inte riktigt. Jag lovade mig själv att inte ha några förväntningar, men det etsar sig fast längst inne. Där man inte märker det förens tiden har passerat.

Skall försöka hitta ngt att kolla på nu på internet, men det går inte så bra:S