Kimistheshit.

Igår var jag och min käre lille vän Mikaela på ferre hemma hos Malin. Det var en chill fest, och as skön. När alla började bli lite dragna och började dansa så var vi tvungna att dra. Mikkiisen skulle på krogen och jag bebisen skulle hem. Det var våran tanke iaf, men efter lite telefon samtal blev det ändrade planer. Vi skulle till eriksberg ist. Fast påväg dit så var man ju tvungen att ta både spårvagn och buss. Det var den roligaste resevägen jag någonsin varit med om i korta drag;
Mikaela fick en vin flaska av sina föräldrar, hon drack upp den. Blev inte full när hon ville, men på spårvagnen slog det till. Hon slog i huvudet fem ggr i rad, hon skrattade och slängde bak huvudet och slog de i sätet. Hon dreglade pölar tusen tals gånger ( jag skratta så jag kissade på mig) och hon tyckte det var skit kul, jag ringer min mamma

Mamma; Ring mig när du kommit hem till Mikaela.
Jag; ja, det gör jag.
Mikaela; Kim vi kan ringa oss själva när vi är hemma för att se om vi har kommit hem. HAHAHAHAHA!!
(Mamma hör inte)
Mikaela; Kim har eget täcke och två kuddar hemma hos mig.

Det sitter hon och gapar till min mor i tlf.

När vi hoppas av vi valand så ser man en massa fina klänningar och man tänker "jag vill med ta studenten", men man har ett helt jevla år kvar ):

Går förbi ett gäng pojkar som var finklädda, kollar in i gruppen och ser min kollega där. Vi säger hej och sedan så hör man en replik ut över valand.
Kim, var det inte du som inte hade ngt liv.

ja, vad har vi lärt oss av detta. Man skall tänka på vad man säger till folk. ;D