Kimistheshit.

Där har ni m in pappa. Han klagar på att han har feber hostar. Oja ack vad synd det är om honom. Fast det hindrar inte honom från att ha på sin skit telefon och ringa alla sina jobbar snubbar och säga vad dom skall göra osv. Jag vaknade till detta idag, jag e sjuk och vill sova ut, men det kunde man ju bara glömma när han sprang omkring och gormade som om världen skulle gå under. Så här såg våran dialog ut idag;
Jag; Pappa måste du prata så högt utanför mitt rum? Jag sover.
Pappa; Är du hemma? Skolkar du?
Jag; Nej pappa det gör jag inte, jag mår inte bra för fan.
Pappa; Om du kan svära åt mig så äru frisk.
Mamma; Låt henne vara ifred, om hon säger att hon är sjuk så är hon det.
Pappa; Hon skolkar säkert bara.

Blir man trött på män eller vad. Sheeit assså.

Jag måste lämna tillbaka böckerna på biblan annars får jag hem en saftig räkning snart. Uuuhh.
Men jag orkar inte gå dit idag, jag måste plugga svenska och lite datorkunskap. Hurray, vad kul.

Kösseli.