totalt uppraggad.

Helt fel är jag tydligen inte, haha. Orkar inte berätta eftersom jag skall till sängen och sova nu. Skall berätta om en grej först.

När jag och linda var "små" så hjälpte vi sniglar över gatan det brukade lyd aså här;
Linda; Kim jag har en snigel här.
Kim; Okey, vi tar den .
antingen var det jag eller linda som bar den varsamt i handen, när vi satt ner den på andra sidan gatan så sa vi.
Vi; vad säger man?
och med en liten pipröst svarar vi
vi; Tack så mkt för hjälpen
Vi; Varsegod.

barnsliga, but me like!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback