Kimistheshit.

Jag är nog den ända i hela världen som har en sådan jävla otur när det gäller kärlek. Seriöst? Vad vill den mig. Jag har då fan aldrig gjort den något ont. Jag hatar kärlek. Jag spyr på den. Uääk! Nu får det fan vara nog. Skall låsa in mig och bara fokusera på min framtid. Jag skall inte göra något annat. Killar är komplicerade varelser som kan dra åt helvete. Jag behöver fan inte dom. Jag kan klara mig själv. Jävla djur som lurar en. Jag är ta mig fan inte ett lätt byte, men när man väl är förbi det där första stadiet så kan jag bli såå totalt grundlurad. om ni undrar om jag har en psykisk störning så är svaret JA!  Det har jag  och Kersti kommit fram till efter typ 3 timmars tjöt mellan våra älsklings program!

Jag glömde han inte innan och lär inte glömma honom nu heller. Tyvärr. Fan för mig!