Kimistheshit.

Denna natten var ett helvete, fick inte mycket sömn, men som tur var så hade jag min älskade mikaela som kunde hjälpa mig igenom det värsta. Allt fixade sig som tur var, men jag känner mig ändå så jävla ledsen och rädd. Är rädd för att allt helt plötsligt skall gå åt skogen, jag vet inte hur, men jag hoppas att allt går över, jag måste vara stark, jag är stark och jag kommer alltid att förbli det. Även fast man bara vill lägga sig ner och lipa så kan man inte alltid det, men jag kan säga det om jag inte hade haft mikaela, lovisa, sabben och mamma så hade jag nog inte suttit här och mått såpass bra nu iaf. Tack för att ni finns.