På Lindas begäran.
Hon tycker att jag uppdaterar så sällan så nu kommer lite roliga minnen från vår skoltid tillsammans.
Vi skickade ju alltid klassbrev eller vad det nu hette och jag och linda skrev ju alltid till varandra. Ett av mina brev lät så här
"Det kom fram en man till en annan man på stan och sa: Hej, har du sett en apa som heter kalle svensson?" "Nej, det har jag tyvärr inte. Har du tappat bort honom? "Nej, jag undrade bara om det fanns en apa som hette så!" och sedan efter det kom brevet igång. Ingen annan tycker säkert att detta var roligt, men det blir ju då lite som ett intern skämt.
Vi hade klassamtal i 6:an och då gick vi laget runt för att kolla om någon var sur på någon. När det var min tur så sa jag "Jag är sur på en och en halv person" och då hör man hur någon på min högra sidan brister ut i ett högt skratt eller början på ett skratt tills personen inser att det inte var någon annan som skrattade. Detta var då självklart Linda.
När vi gick i sexan så var vi lite sådär rädda för dom som gick i nian och en dag så stod dom utanför vårat fönster och så stod vi där och kollade ut som små töntar. Då knackade jag på fönstret och duckade så när dom vände sig om för att kolla stod linda där som en liten tös som blivit skrämd till vettet. Det var riktigt kul.
Det kommer mer historier när jag kommer på dom. Tjing :D
Vi skickade ju alltid klassbrev eller vad det nu hette och jag och linda skrev ju alltid till varandra. Ett av mina brev lät så här
"Det kom fram en man till en annan man på stan och sa: Hej, har du sett en apa som heter kalle svensson?" "Nej, det har jag tyvärr inte. Har du tappat bort honom? "Nej, jag undrade bara om det fanns en apa som hette så!" och sedan efter det kom brevet igång. Ingen annan tycker säkert att detta var roligt, men det blir ju då lite som ett intern skämt.
Vi hade klassamtal i 6:an och då gick vi laget runt för att kolla om någon var sur på någon. När det var min tur så sa jag "Jag är sur på en och en halv person" och då hör man hur någon på min högra sidan brister ut i ett högt skratt eller början på ett skratt tills personen inser att det inte var någon annan som skrattade. Detta var då självklart Linda.
När vi gick i sexan så var vi lite sådär rädda för dom som gick i nian och en dag så stod dom utanför vårat fönster och så stod vi där och kollade ut som små töntar. Då knackade jag på fönstret och duckade så när dom vände sig om för att kolla stod linda där som en liten tös som blivit skrämd till vettet. Det var riktigt kul.
Det kommer mer historier när jag kommer på dom. Tjing :D
Kommentarer
Trackback